Den tjugosjunde november ramlade min bästa vän, min klippa, min vän-kärlek. Det var inte bara hon som ramlade utan också en annan människa. Han ramlade rakt på min bästis vilket gjorde att hon fick dubbel vikt på sig och slog i huvudet två gånger, i ett stengolv. Det slutade med en riktig hjärnskakning och minnesförlust. 

 

Det var längesen jag var så rädd, rädd för vad som kan hända och rädd för vad som kommer hända. Jag har fått en hjärnskakning och minns ingenting... vem är du? Förstod inte. Det är så svårt att greppa. Min bästa vän.

 

"Ni vet klöver; såna gröna, små växter som växer i stora klungor i gräset? Dessa växter har vanligtvis tre blad, men några få har fyra. På somrarna, när jag var liten, kunde jag gå runt i flera timmar och leta efter en fyrklöver bland alla treklöver. Min mormor sa alltid att en fyrklöver för med sig tur, hon kallde dem för turklöver. Men jag hittade aldrig någon, hur mycket jag än letade, var jag än letade. Ibland kunde jag plocka upp en treklöver och dela på ett av bladen, så det blev fyra. Bara så jag kunde låtsas. Sen skuttade jag runt i gräset och låtsades att jag hade hittat en turklöver. Den fyrklövern var inte på riktigt, den var inte äkta och hade ingen effekt. Den gav mig ingen lycka, den var falsk. 

 

Det här med vänner är samma sak som med klöver. Det finns flera miljoner människor i Sverige och flera miljarder människor i världen. Ändå är det så svårt att hitta en turklöver, en riktig vän, bland alla miljarder människor. Det är få som är på riktigt. Få som alltid finns vid din sida, aldrig tar dig för givet, aldrig begär mer än vad du klarar av. Det är få som bryr sig tillräckligt mycket för att verkligen lära känna dig. Det är få som lär sig alla dina brister och alla dina fördelar, som uppskattar allt med dig. Som aldrig drar någonting till sin egen fördel, en vän som aldrig lämnar din sida.

 

En sån människa är skrämmande svår att hitta, precis som fyrklövern är svåra att hitta. Jag har hittat en sån vän. En vän jag kan prata med om allting. Någon som inte dömer, inte tar mig för givet, en vän som bryr sig om mig. Någon som, trots att jag aldrig lyssnar och alltid trampar i klaveret, alltid tröstar och stöttar. En vän som varje dag ger mig en anledning att le.

'Fyrklöver är mycket ovanliga och därför anses det enligt gammal tradition bringa lycka att hitta en fyrklöver'."

 

Nu är det min tur att finnas här. Vara en pelare som håller upp, vara samma pelare som hon alltid har varit för mig. Någonting har ryckt undan mattan under hennes fötter, nu är det min tur att hjälpa henne upp. Nu får jag möjligheten att ge tillbaka lite av allt hon har gett mig. Jag älskar dig, det vet du.