Det här med skiljetecken va, det finns två olika typer. Dom som aldrig använder skiljetecken så texten blir en enda lång radda och jättejobbig att läsa, man ser aldrig var en mening börjar eller var den slutar. Sen finns det dom som använder skiljetecken på gräsliga sätt, alldeles för många på alldeles fel ställen.

- Skiljetecken ska inte användas på varandra förutom "i väntan", till exempel "Hon lyfte på luren och hörde en mörk röst ..." <- observera mellanrummet mellan texten och punkterna. Det kan även användas i svordomar som till exempel "j...vlar" <- observera att det inte är något mellanrum. Ett utropstecken följt av ett frågetecken eller tvärtom är endast okej i talspråk.

- Ett kommatecken ska ersätta och/eller vid fler än två exempel. Till exempel "en grön, blå, orange eller rosa bil." och "en grön, blå, orange och rosa bil." Och/eller är konjunktioner (sammanbinder satsdelar och huvudsatser men det är överkurs och vi behöver inte gå in på det. Jag vill ju inte göra det för svårt för vissa) så det är alltså inte okej att sätta ett kommatecken före eller efter och/eller om dom inte inleder en bisats, en bisats är en del av en mening som inte kan stå ensam utan är underordnad/hålls upp av en huvudsats, dock är dom subjunktioner då. (en annan ordklass, även det överkurs.)

När människor inte använder de/dem på rätt ställen utan blandar ihop dessa. Det är accepterat att använda "dom" och är man osäker på vad det ska vara bör man inte glida ut på så hal is och skriva de/dem. Ett tips är att byta ut de/dem mot jag/mig; de/jag och dem/mig. (Vi/oss fungerar också, vi/de, oss/dem) "Dom jagade henne hela vägen hem." "Jag jagade henne hela vägen hem." "Mig jagade henne hela vägen hem.", här ser ni ganska tydligt att det ska vara "de jagade henne hela vägen hem." Ganska enkelt, va? Självfallet fungerar det inte helt smärtfritt och det finns vissa gånger då både de och dem fungerar, sen finns det SJÄLVKLART regler. Jag älskar den svenska grammatiken och alla dess regler och regler för regler! Och alla undantag och undantag för undantagen...

Särskrivningar (datorn vill ändra till "sär skrivningar" Oh you, Irony.) är något som sticker vassa gafflar i ögonen på mig. Här finns det inte en enda liten regel för hur man ska och inte ska skriva, det svider i hjärtat. Det enda man kan göra är att säga ordet/meningen högt för sig själv och låter det ihop- eller särskrivet så skriver man utifrån det och låter meningen fel eller syftar på fel sak som "vi byter olja och spolar vatten på din bil" eller "barn under kläder" är det förmodligen fel.

Att använda sig av denna/detta är helt otroligt nog tydligen jättesvårt i vissa fall. Denna/detta är en bestämd form, precis som den/det. Det betyder att substantivet denna/detta syftar på inte får stå i bestämd form. Till exempel "denna resan" eller "detta fallet" är grammatiska fel, denna resa/den resan eller detta fall/det fallet är rätt. Denna och detta är demonstrativa pronomen och får inte användas som "jag har längtat efter detta" eller "jag vill ha denna" om det inte syftar tillbaka på något man precis pratat om.