Som vi alla vet rycktes min dator ifrån mig, den dog, gick bort, försvann. Nu har jag i alla fall sörjt färdigt och införskaffat mig en ny, vacker liten dator. Mindre otymplig, inte så hett temprament och mycket lättare. Blå är den också. Blå dator <3 Ska älska den varsamt och med hela mitt hjärtformande hjärta. 

Efter tre förtroendefyllda år har min dator nu hastigt och olustigt lämnat mig för att dö. Vi alla visste att denna dag snart skulle infalla; vi förstod det när batteriet gick i graven, vi förstod det när ljudkortet (eller något, inte vet jag) slutade fungera, vi förstod det när laddaren nästan slutade fungera, vi förstod det när den blev segare och när den tappade fokus tillräckligt länge för att internet skulle dö och vi förstod det när den blev så varm att den gav upp.

 

Det skär i hjärtat att alla bilder, skolarbeten, videor och anteckningar är utom räckhåll. Jag kan till och med starta datorn men den bara hänger sig och jag kommer inte åt någonting. 

 

Vila i frid, kära dator.

Nelly gör mig aldrig besviken, aldrig. Om man köper en av deras handplockade klänningar får man ett par that girl shoe i guld - gratis! Så länge lagret räcker eller till klockan nio imorse stod det, men det kanske fortfarande gäller?

I never stopped.

You are still written in the scars on my heart.

We are not broken just bent.

And we can learn to love again.

Hej, kära läsare. Hur mår ni? osv.

 

Inatt spelar det ingen roll vad jag gör, jag kan inte sova i alla fall. Mitt huvud är helt fullt, "det kallas att tänka, just go with it!" Jag har skypat hela kvällen och tittat på "titta på det här och försök att inte gråta"-videor så nu är jag helt blödig. 

 

Jag har tre inlämningsuppgifter, en hemtenta, ska läsa en bok och skriva ett referat sen är skolan slut, kan ni förstå det?! Sen har jag sommarlov i tre och en halv månad, det ska bli så skönt. I två veckor. Sen klättrar jag på väggarna igen. Utöver det har jag sms-spammats. Så roligt har jag när jag inte kan göra någonting annat än att vara hemma.

Kom till mamma, vill ha dig!

Vad gör man när någonting gör så ont att man inte kan vara stilla? Du kan inte sitta, stå eller ligga ner utan att det gör ont. Du ligger i sängen och vänder från höger till vänster, vänster till höger, till sist reser du på dig. Du reser på dig för att ligga ner är oumbärligt. Förhoppningsvis är det lättare. Det är det inte, det gör fortfarande så att du inte kan vara stilla. Du måste hela tiden röra på dig; sparka med benen, klia dig på näsan, knäppa med fingrarna och bita på naglarna. 

 

När någonting gör så ont känner du dig liten, ensam och vilsen. Du vet inte vad du ska ta dig till eller vart du ska vända dig. För faktum är att ingenting kan få smärtan att försvinna på riktigt, en alvedon eller ett tillfälligt "tidsfördriv" kan lindra och för tillfället bedöva. Men det kommer tillbaka, det kommer alltid tillbaka och då är det omvänt. Smärtan bedövar alla alvedon och alla "tidsfördriv" som finns. Smärtan finns kvar oavsett vad du gör och du önskar tyst för dig själv att du var någon annan, någon annanstans. Du upprepar för dig själv gång på gång att du skulle göra vad som helst bara du slapp en liten del.

 

Tillslut bedövar smärtan allting, den tar över. Du är den smärtan, du bedövar allting som skulle kunna göra det bättre. Du gör det omöjligt att vara stilla.