Efter tre förtroendefyllda år har min dator nu hastigt och olustigt lämnat mig för att dö. Vi alla visste att denna dag snart skulle infalla; vi förstod det när batteriet gick i graven, vi förstod det när ljudkortet (eller något, inte vet jag) slutade fungera, vi förstod det när laddaren nästan slutade fungera, vi förstod det när den blev segare och när den tappade fokus tillräckligt länge för att internet skulle dö och vi förstod det när den blev så varm att den gav upp.

 

Det skär i hjärtat att alla bilder, skolarbeten, videor och anteckningar är utom räckhåll. Jag kan till och med starta datorn men den bara hänger sig och jag kommer inte åt någonting. 

 

Vila i frid, kära dator.